I morse träffade vi Karoline och foxarna för en skön snöpromenad genom Rövarkulan. Mårran och foxarna hade hur kul som helst! Härligt att se henne avslappnad och glad i sällskap med andra hundar.

Pop har börjat vakna till liv igen, sakta, allteftersom mjölken sinar och hormonerna blir normala. Igår var hon kurshund och visade hanteringsövningar, självkontroll, dra i rep, och lite annat småkul. Resten av tiden låg hon och slappade på sin fäll, lugn och nöjd så länge ingen kom "hotfullt" nära. Sådana dagar är hon rolig att ha med, när hon vill och kan!

Vi har också börjat shejpa in "framåt" från fotgående under promenaderna, att hon på kommando galopperar rakt fram från mig utan något speciellt mål. Vi har sträckt längden till ca fem meter hittills, målet är tjugo. Hon tycker att det är helfestligt att gissa sig fram tills leksaken kommer flygande!

Så lite, lite är vi på G igen...Det tar sig!

...det längsta uppehållet i bloggens historia!

Jag har helt enkelt inte känt för att skriva, och inte haft något speciellt att berätta. Men nu är det ny vecka och ny energi! Hoppas jag...

Varken jag eller hundarna är på G. Popsy har följt med till klubben för att träna ett par gånger, hon hoppar ur bilen, springer direkt bort till klubbstugan och vill in till "sin" hörna, där hon sedan ligger och vägrar röra sig. "Ut på plan? Hellre dör jag!"  Jag vill ha tillbaka min glada arbetsmaskin!

Mårran fick följa med som visningshund (som hon brukar gilla och utföra med den äran), denna gången var hon ovillig, spänd, skällig, och allmänt inget gott föredöme.

Så de får vara hemma. Popsy under täcket, Mårran i sin korg. Ingen av dem vill träna, Popsy protesterar tom när det är promenaddags.

Vintern tar på oss alla tre...Inte direkt något som man känner att man vill dela med resten av världen! Fast nu gjorde jag det ändå...:)

Jag hoppas på att snön försvinner, solen kommer fram, skendräktigheten går över helt och hållet, och livet blir på topp igen. Helst idag, tack!

När temperaturen går ner och snön faller gör mitt humör detsamma. Jag blir trött, passiv, och bor helst under täcket hela dagen. Då är det tur att man har träningskompisar så att man kommer ut!

Lördagen tillbringade Mårran och jag i Svalöv, där vi tränade budföring (som hon börjar bli riktigt duktig på och verkligen gillar), platsliggning med störning (inga problem), och kryp (med en teknik som var helt OK) utomhus i snön, samt stegförflyttningar (vad?) och fjärrdirigering (återigen: vad?) inomhus.

Jag tror egentligen att det var mer miljön än momenten som gav Mårran hennes frågande attityd...hon tyckte att det var obehagligt att vara på begränsat utrymme med ett flertal hundar och UTAN POPSY. Dessutom reagerade hon väldigt när någon annan matte höjde rösten åt sin hund, vilket hon inte brukar bry sig om utomhus. Nåväl, vi såg det som ren miljöträning med extra bonus de korta stunder som hon faktiskt ville träna. Till slut slappnade hon av och somnade på sin filt, så resultat uppnåddes :)

Söndagen fick Popsy följa med och träffa träningsgruppen, de tappra få som dök upp i kylan...Vi körde utomhus framåtsändande med grupp. Hon sprang glatt framåt mot gruppen och travade sedan vidare mot sin bollpinne, dessvärre fick vi inte till någon galopp att sakta av ifrån. "För kallt" sa Popsy och darrade och ville in.

Så inomhus tränade vi ligg/sitt/stå under marsch (lyssna? Varför då? När man kan chansa!), och fjärrdirigering. Jag konstaterade att jag är en slarvig matte som inte håller på mina kriterier, vilket resulterar i att Popsy - naturligtvis - flyttar framåt. TAG-punkt för matte: klicka endast korrekta skiften, oavsett hur glad du är att hon lyssnar på ordet och intar rätt position!

Benji och husse drog en repa på söndagen, visst ser de glada ut båda två!

Full fart mot matte! 

Vad gör din fot där? Kan man smaka? 

Benji spanar in hästarna i hagen på andra sidan fälten. 

Men hej, matte! 

Jag letade upp mina planer för 2009, för att se hur de hade infriats.

Planer 2009:

* Canis klickerinstruktörsutbildning (om jag kommer med)

Kom med, blev godkänd, och driver Canis avd. Skåne. Uppnått!

* Bli rallylydnadsinstruktör (och ev. domare)

Glömde jag av totalt...står med till 2010.

* Få båda hundarna uppflyttade till avancerad klass rallylydnad, tävla klubbtävling i agility med Mårran, få Popsy uppflyttad till LK3

Mårran är uppflyttad till avancerad klass, men inte Popsy som har ett godkänt resultat kvar i fortsättningsklass. Inga klubbtävlingar i agility, inga lydnadstävlingar alls.

* Jag utökar min kursverksamhet till att utgöra halva mitt leverne, och börjar åka runt och hålla föredrag och helgkurser

Gick över förväntan!

* Jag fortsätter inom SBK ett år till som vice ordförande och ansvarig för TS

TS delegerade jag till kompetent människa, och vice ordförande blev förvandlat till ordförande eftersom ingen sådan stod att finna.

* Fler artiklar för både Canis och Hundtränaren 2010, samt få boken antagen på förlag

Check! 6 artiklar till Canis, ett helt gäng till Hundtränaren, och kontraktet på boken är skrivet.

* Träffa ännu fler trevliga hundägare!

Alltid...det är ni som gör mitt hundjobb så roligt och givande!

Så lite hänger med till 2010, men den största delen av mina mål blev faktiskt uppnådda. Få se om resultatet är lika bra när jag gör om samma sak nästa år, och ser tillbaka på följande:

* Driva Canis avd Skåne med vinst som täcker upp halva min "vanliga" lön.

* Bli tävlingslydnadsinstruktör SBK.

* Mårran: Klubbtävling i agility, minst tre starter i rallylydnad, anlagsprov i viltspår.

* Popsy: Avancerad klass rallylydnad, uppflyttad till elit i lydnad (vi har att göra...)

* Utveckla samarbetet mellan de två "delarna" i mitt hundliv, SBK och Canis. 

* Fortsätta inom klubben som ordförande (om de vill ha mig) samt ha hand om köket.

* Boken ska skrivas rent i samarbete med min förläggare och alla bilder ska bli klara.

Sådärja...riktning och motivation!

Vittringen har fungerat flera gånger på rad nu. Under flera dagar. Jag tror att kugghjulen ÄNTLIGEN har snurrat till rätt position i lilla huvudet!

Nyårsafton gick relativt bra i år (jämfört med tidigare år), varsin lugnande tablett så sov de fram till tolvslaget. 20 minuters hässjande från Mårran under de värsta smällarna men inget darrande och ingen panik, Popsy gömde sig under sängen och såg ganska lugn ut där.

Jag tror att skotträningen har gjort nytta!

Vi har inomhusträning, framför allt vittringen och fjärren som också börjar falla på plats fint hos båda hundarna. Ute är det 15 grader kallt...TROR INTE DET! Vi håller oss inne.

Och imorgon börjar det nya året på allvar, ledigheten är slut, nya schemat börjar, och kurser och lektioner kommer igång. 2010 blir ett spännande år...

Skam den som ger sig! Dagens recept:

Godislukt + min lukt på pinnen

Godis utspritt mellan pinnarna (samma som på pinnen)

EN repetition åt gången. Hur gärna jag än vill upprepa.

Hon satt ca tre meter bort och tittade på när jag gjorde iordning, jag gick in i tävlingsposition (första gången) och skickade. Lugn trav fram, på med nosen för att hitta godisarna, kollade av pinnarna, valde rätt och apporterade. Hallelujah, klang och jubel! Första gången provsmakade hon en annan men valde rätt, jag belönade att hon valde korrekt, plockade undan, pausade med lite fjärrdirigering. Andra gången gjorde vi likadant - PERFEKT!

Det finns hopp! Och finns det hopp för henne så kan ALLA hundar lära sig vittringsprovet...:)

Vidare tränade vi dagens knallpulverpistolskott (båda hundarna kom och kollade glatt efter godiset, Mårran var liiite spänd men det släppte snabbt), och fjärr med godis bakom. Det blir också bättre och bättre = lugnare och lugnare och hon tänker innan hon agerar.

Det känns hoppfullt! Elit i höst? Självklart!

Så är julhelgen över för denna gången...tack och lov säger jag som inte gillar julen något vidare.

Nu börjar jag jobba med mina projekt för 2010 istället!  Första kursen är fulltecknad, MyDog hägrar, snön smälter bort så att jag kan träna utomhus igen...Och idag kan jag börja skriva i nya Hundtränaren, där jag redan har planerat min hundträning fram till Hundmål 1: Klara examen i tävlingsinstruktörsutbildningen.

Hundarna har tagit det soft i jul, Mårran har inrett korgen under skrivbordet till sin privata lya (obehöriga äga EJ tillträde till hennes fantasivalpar, matte och husse är alltid välkomna) och Popsy är fokuserad på att pressa nosen hårt mot sin mage och pipa. Normalt? Inte riktigt...

Vi har jobbat på med vittringspinnarna, det går ärligt talat åt skogen. Den här gången också. Men jag ger aldrig upp, nu blir det leverpastej nästa. Fuskmetod javisst, men jag vill bara få det att fungera! Hon har iaf lugnat ner sig lite, vi har varit noga med att inte starta i fel aktivitetsnivå, och hon kopplar på nosen de flesta gångerna. Hon har fattat att det inte är ALLA pinnarna som jag vill ha, däremot VILKEN är lite värre...Så gör hon rätt, stensäkert, fem gånger på rad och jag tänker äntligen. Och nästa gång är hon helt oförstående igen.

Igår fick båda hundarna ett frishejpingpass i att ligga på sidan istället, det var länge sedan sist och jag tycker att det tränar mina egna färdigheter väldigt bra. Ingen hjälp vare sig med belöningsplacering eller något annat, utan bara ren övning i att verkligen lyssna på klicket och upprepa/utveckla. Mina hundar är bara bäst! Jobbar på som 17, stannar upp, funderar, och provar igen.

Med snön borta har vi också satt igång hästarna igen. Benji fick ett ridpass med Ola som nog bäst kan betecknas som "viljornas kamp", där Ola till slut gick vinnande ur striden med hjälp av ren envishet och de skrittade runt HELA hagen och inte bara stod stilla vid ingången.

Jag satte grimma och lina på Reo och vande honom vid longerspöt (snabbt gjort), sedan blev det lektion no 1 i longering. Han var jätteduktig! Fattade direkt att han skulle ut på volten runt mig, och kunde växla mellan skritt och trav. Och lite superrace ibland...det är ju så ROLIGT att springa! Halterna var svårare, men med en sockerbit vid varje halt sitter det snart. Han är så rolig att jobba med, hans blandning av framåtanda, nyfikenhet, och nerver passar mig perfekt!

Det känns bra att vara på G med en massa hund och hästprylar igen.